Horror

Jag känner att det går utför för mig och den här bloggen.

Kanske för att jag inte vet vad det är för blogg.
Vad jag ska skriva i den.

Kanske för att det jag mest av allt behöver är en renodlad tankeblogg.
Av mig för mig.
Ingen annan.
För att undvika ömma tår och annat trams.

Kanske för att mitt liv inte är så intressant.
Inga pengar har jag så jag kan inte berätta om mina inköp.

Mina tankar klär bäst i bläck på pappar
Så det är där de hamnar.

Det blir liksom inget kvar till här.

Så jag meddelar mest min destination.
Som är ganska varierande.

Utom ibland.
När jag orkar berätta vad jag gjort, trams som ingen vill läsa.
När jag är förbannad, rädd och ledsen.
Och får andra att känna likadant, fast mot mig.

Nej du bloggen.
Jag tror att du och jag, vi behöver en paus.

Jag återkommer när skolan börjar.
När jag har rutin och tider i mitt liv.
När jag behöver medömkan och annat.
Och så vidare.
Ta hand om er!