Horror

I fredags var det gissavarkväll hos Jessica som gällde och jag hade väldigt trevligt tills dess att jag var tvungen att bosätta mig bredvid toaletten. Det var hemskanst snällt av Sofie och Jessica att de tog hand om mig för jag var nog inte riktigt som jag skulle... Innan jag hamnade där hade jag dock roligt, gissavar är helt klart min kopp thé och det var lite spännande att äntligen få träffa den mytomspunne Emil!
På lördagen låg jag mest hemma hos Sofie och tyckte hemskt synd om mig själv och eftersom hon var tvungen att jobba var jag all alone med nakenhundarna. De var snälla och söta fast de tassade mig i ansiktet om jag inte klappade på dem. Efter att jag tagit mig i kragen åkte även jag till stallet för det var dags för generalrepetitionen av det mycket.. vackra luciatåg som idag ska framföras. Det kommer, ursäkta min franska, låta fördjävla hemskt men bara barnen har roligt så spelar det nog ingen roll.
Ifall någon har missat det så var allas vår älskling harry P på tv igår och självklart spanade jag en stund på honom och min ungdomskärlek Draco M samtidigt som jag åt tacos med Sofie.
Idag tävlade jag på Gigant. Det gick väl ungefär så fel det bara kan men jag dog inte :)

Att alltid vara grammatiskt korrekt är en omöjlighet, det inser till och med jag men efter att ha spenderat snart tre år med en lärare som ger betygssänkningar för felkommatering så anser jag att jag har tillräckligt mycket kunskap för att kunna uttala mig om saker och ting, leka språkpolis, avsky alternativt hylla språk och rent ut sagt vara en fördjävlig besserwisser.
Anledningen till detta inlägg är att jag helt enkelt har tröttnat på slarvigt hopknåpade lappar/blogginlägg/younameit.

För det första. Antingen har du stor bokstav i början av varje mening, eller också är du såpass liberal att du bara använder versaler. Välj själv. Jag vet, ibland så inträffar misstag, speciellt när jag skriver, men det gör det faktiskt inte mindre störande! Namn, städer, länder och dylikt ska även de ha stor bokstav. Glöm inte det. Och det är skillnad på Gud och gud.
Det finns nog inget värre än särskrivningar, det hörs nästan på ordet. Särskrivningar. Sär skrivningar. Tänk lite logiskt, tack så mycket. Är det ett ord eller är det två när du säger det? Säger du jul bak eller julbak? Nå, rannsaka dig själv en stund, lägg en tanke på det du faktiskt håller på med, spy inte bara ut en massa ord som ändå bara kommer väcka förakt hos nolifers som mig.

Upprepningar! Dessa förbannade upprepningar. Du kan inte skriva både till exempel och med mera angående samma sak. Dessa två uttryck fyller nästintill samma funktion och du framstår som idiot snarare än övertydlig. Visst, det är ibland vackert med långa meningar och utläggningar, men försök att låta bli långrandiga utläggningar och undvik att skriva massa utfyllnadsord bara för att. Utfyllnad finns för en sak, skoluppsatser.

Skriftspråk och talspråk är verkligen inte samma sak, hade det varit så hade alla skrivit på dialekt och det ska verkligen inte uppmuntras. Jag tror att det är just för att texten, hur välformulerad den än må vara, framstår som så simpel och rent ut sagt korkad när den är skriven på dialekt. Som om författaren inte har någon tanke bakom orden, utan bara skrivit ner det första som poppade upp i huvudet utan att lägga någon tanke bakom orden.
Är du såpass efter att du inte kan skillnaden på de och dem borde du dels uppsöka din svensklärare och kräva en förklaring och dels hålla dig till det ytterst vulgära ordet dom, mest för att inte framstå som dummare än du redan är.
Att skriva småord, utrop etcetera mitt i en text ger ett negativt och oseriöst intryck, så undvik exempelvis haha, da, ju, bah. Ni är med, eller hur? Det är bara om du ska återberätta en dialog, eller delar av den, som talspråk används.

Meningar ska inte sluta mitt i och det är oerhört viktigt att kunna använda skiljetecken korrekt. Som författare, om så bara halvambitiös författarnovis, är skiljetecknen ett av de bästa vapen som finns. De kan bygga upp spänningar, framföra budskap och mycket annat. Jag blir lyrisk bara jag tänker på det.

Du ska aldrig använda ord bara för användandets skull. Om du skulle ha läst ett vackert, svårt eller exotiskt ord någonstans är det bara tragiskt om du bakar in det i texten för att få läsaren att tro att ordet är ditt. Du måste gå in ordet innan du kan använda det på riktigt, precis som med ett par riktigt tjusiga skor. Tyvärr är sådana försök oftast väldigt genomskinliga och istället för att framstå som bildad blir det bara medelsvensson över det hela. Det är ingen idé att försöka vara högtravande om du saknar fint steg.

När du är klar med en text så gör det absolut ingenting om du faktiskt läser igenom den en gång eller två innan du publicerar den. Ordsomsitterihop och är flesvavade förstör helhetsintrycket och leder oftast till att jag inte ens ids med att läsa texten.

En sak till måste framföras innan jag fått er att hata mig till fullo. Meningar ska inte böra med orden men och och. Undantag är om någon skulle säga något i den stilen, en riktig mening börjar dock aldrig så.

Nu tackar jag för mig och önskar er alla en god natts sömn Jag hoppas ni inser att jag inte kommer följa mina egna regler, det gör jag aldrig. Känner ni er träffade av något av det ovanstående så är det väl bra, för då har denna arga text fullfyllt sitt syfte.

Ni vet att ni älskar mig

Som ni kanske har märkt så är jag slow när det gäller uppdateringar och det är kanske lika bra, man vill ju inte bli påfrestande... i alla fall.. Halloween mesdames:


Et c'est tout!
Bonne nuit