Nyanser

Det går bra nu.. pengarna rullar visserligen inte in det minsta.. men det går bra nu.
Jag har åkt hiss, buss. I did not see that one comin... Det känns lite hoppfullt. Jag klarar skolan, stallet, livet, nästan i alla fall. Jag lyssnar på musik, läser böcker, går långa promenader med Sofie, håller någorlunda kontakt med vännerna. Jag är ganska långt från det benrangel som kröp längs med väggarna i vintras, och det känns. Jag är lite tryggare nu. Det finns att må bra, även om jag inte gör det så finns det som möjlighet, lite längre fram.
Fröken Dixie är på besök igen och näste vecka kommer en liten Nisse hit också, rena rama hunddagiset.
Jag vill bli författare, jag vill bli lärare, jag vill! Det är så stort...
Sofie är min trygga punkt, mitt ljus.
Nu ska jag städa, för det behövs...:P

Vinternoll2

Och dom säger att stan blivit tyst och ful och öde, älskling
Att det kommer bli en lång, kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter


Och du säger att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång, kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Darling

Jag kramar dig hårt, håller mitt huvud tätt emot ditt

Så att det nästan gör ont, det enda som skiljer oss åt är lite hud

Ändå har jag inte den blekaste aning om hur du mår

Inte den blekaste aning om vad som händer i ditt huvud


Pass

När jag var liten hade jag namnet på mitt favoritgodis som lösenord till allt. Först för ett år sedan ändrade jag det.

Yesterday

Igår hade vi en liten bjudning hemma hos oss och jag hade makalöst roligt hela kvällen. Vi spelade spel, drack bål och skojade och det var länge sedan jag hade så trevligt! Tack till alla som förgyllde min kväll<3

10

Sofie , jag älskar dig!
I tio månader har jag varit din...
Jag hjärta du

First of September

Höstens första dag drog förbi näst intill obemärkt men det känns ändå att det är här nu. Värmen är annorlunda, den ligger lite ytligare nu. Löven börjar sakta att falla och snart blir nätterna olidligt långa. Men samtidigt så finns det där speciella känslan här, den som alltid kommer när en årstid byts mot en annan. Känsan av att vilja, att kunna, att våga förändra. Det är under den tiden som jag vågar drömma mig bort, som jag är inspirerad och sprudlande, fylld av en ork som annars saknas.
Det kommer bli bättre i år, lovar jag mig själv.
Och håller det förhoppningvis också.

RSS 2.0